Jag mår ganska bra just nu, lite skakig och borta i huvudet men annars ok. Skumt hur man mår när man inte sovit på ett tag, jo jag vet att jag kommer få betala för det, det brukar jag få. Men ändå. Ska försöka hålla mig vaken till kvällen, kanske kan jag få ordning på dagarna och nätterna. Just nu känns det som om jag i alla fall ska försöka. Ett tag till, ett steg till.
Maten måste ses över, jag har gått upp igen. Jo, jag vet varför.
Ska göra, eller jag gör något åt det, men det gör ont.
Allt gör ont, och ingen hjälper mig att hantera det. Jag låter ingen hjälpa mig. Stöter jag bort den sista med? Stöter jag bort psykologen. Eller har jag rätt ang. henne?
Tja, vi får väll se.
Ska bli intressant att höra om/när dom tar tag i läkarutlåtandet som försäkringskassan vill ha. Skulle inte förvåna mig om det inte kommer att göras något alls. Jag behöver ju ingen rehab. Jag är ju frisk, juh, och arbetsför. Synd bara att jag inte känner mig sån.
Men visst vet jag att jag måste hjälpa mig själv. De, psyk, kommer inte att göra det.
Även om jag önskar de skulle visa lite intresse i alla fall. Bara lite. Lite.
Är det mitt fel?
Det kanske det är. Jag kanske inte säger som det är, egentligen. Jag kanske inte gör mig förstådd. Jag kanske bara inbillar mig mina problem.
Inbillar jag mig mina problem?
Dom kanske inte finns.
Jag kanske bara är fel.
Hmm...
Nojjig mycket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar