Senaste veckan

Det är jävligt labilt just nu, känner att min impulskontroll inte är så bra som den borde.

I tisdags, för en vecka sen, åkte pappa och jag upp till Bollnäs för att hämta mammas urna och sen sova hos mina gudföräldrar. Jag mådde så bra trots att det var jobbigt. Det var trevligt och skönt att spendera lite tid i deras sällskap. Jag har saknat dem. På kvällen hade vi en liten ceremoni, vi tände en marschall, tände ljus och ställde fram mamma. De berättade varma och roliga historier från innan jag vart till. Intressant att få en lite annan bild av mamma. Det enda som fattades var bror min, han mådde inge bra så han kom inte med. Tyvärr.

På onsdagen fortsatta vi till skatan, solen sken och färgerna var nästan vibrerande. Jag mådde bra och det kändes viktigt att ha mamma där.

Torsdagen gick åt till att handla och fixa, bland annats satte vi snöre i flaggstången. Jag tog ut mamma och ställde henne på trappen och läste lite ur sundsvalls tidning. Precis som mamma brukade göra varje sommar. Jag kände verkligen att hon var där. Så många minnen och en saknad som nästan gick att ta på men på ett positivt sätt.

Fredagen var det dags för urnsättningen, vi var ute i god tid, som tur var visade det sig. Dom hade grävt vid fel grav. Vid mammas farmor och farfar. Mamma skulle dela grav med sina föräldrar. Men det ordnade sig och ett nytt hål fixades medans vi var och fikade så allt var klart i tid. Prästen sa några fina ord och bad en bön. Jag ställde ned mamma i jorden och vi la blommor. Och sa några ord var. Enkelt och mycket vackert. Sen lämnade vi kyrkogården och åkte till stugan och åt middag. Jag måste säga att det var en mycket trevlig och lyckad kväll, massa prat om mamma men även annat.

På lördagen kom smällen, jag vart helt knäckt. Hade inte sovit mycket natten innan och inte blev det bättre nu. Trött, ledsen så det gjorde ont. Förtvivlad och jag kände mig helt trasig. Söndagen var lika dan. Ont i kroppen och själen. Lyckades inte slutföra ens de enklaste saker. Självskadade lite vid något tillfälle, jag mins inte när. Pappa har varit en klippa och även om jag inte kunde prata om det, hade inga ord, så fanns han där som tur var.

Tidigt måndag morgon åkte jag hem, en helvetiskt jobbig bussresa på 4,5 timmar. Inte en blund under natten och inte en på bussen heller. Hade sån ångest, sån värk i kroppen. Ville bara gråta men jag fick inte fram några tårar.

Petade i mig sömnisar och alvedon när jag kom hem, somnade vid fyra eller nått på eftermiddagen. Skönt men jag vaknade vid 22 och kan inte somna om. Ska försöka hålla ut idag så det blir lite mer ordning på dygnet. Men jag känner mig bara förtvivlad, jag vill inte. Jag vill sova. Känner att min impulskontroll inte är så bra som den borde menmen. Ska (kanske som tur är) till prataren idag på förmiddagen. Ska göra några ärenden när jag ändå är i vällingby, ska bli skönt att få promenaden även om jag egentligen inte vill.

Idag är färgerna bleka och värken i kroppen påtaglig.

Fan.