Fan värdelöst

Var till prataren igår. Ute i god tid för jag visste inte hur lång tid promenaden skulle ta, kände mig så seg. Kom dit tio över hel och slank in på toa för att fräscha upp mig lite. När jag kom ut såg hon mig och tyckte lite kort att jag skulle komma in, visst tyckte jag och nämnde att jag var ute i god tid idag, hade ju tid vid halv. Men oh nej jag var minsann sen. Efter lite jidder visade det sig att hon hade fel, hon hade skrivit slarvigt. Ok, typ.

Hon nämnde att vi skulle göra en vårdplanering och frågade om det var något jag ville prata om först. Jag undrade "om det verkligen skulle vara så slitsamt att leva". Hon "Vill du verkligen prata om det?" Va? Ok, vi pratar om något annat en stund.

Hon nämner att sjukgymnasten hade ringt och sagt att dom måste ha kontakt med psyk om jag ska få komma dit. Jag antar att det är något om att dom ska kunna "skvallra" på mig om det skulle vara något. Visst jag kan förstå idéen, men skulle uppskattat om sjukgymnasten pratat med mig först. Nu kändes det som om dom pratade över huvudet på mig.

Prataren är alltid rätt snabb att fråga om det är något mer jag vill tala om. Och om jag är tyst en liten stund så tycker hon att vi är klara och reser sig. Tror inte jag varit där hela dom 45 minuterna någon gång, utan blivit smått utslängd innan ens en halvtimme passerat.

Jag tolkar det som rent ointresse av vad jag har att säga. Och att hon förväntar sig att jag ska uppföra mig på ett visst sätt. Att jag inte kan bli hjälpt där och inte av henne. Kanske är hon bara rädd för mig, eller så är hon bara inte utbildad och osäker på hur hon ska hantera mig. Jag vet inte.

Jag har två tider till med henne men jag har bestämt att ställa in dom, jag mår mycket sämre när jag går därifrån så jag tycker ärligt talat inte det är värt det.

Det känns som om jag är ohjälpbar.

Känner mig stämplad som hopplös.

Alternativet är att jag blir skickad vidare till Alvik, dit förövrigt remissen skickades först innan Alvik skickade den vidare till Vällingby. Jag förstår inte varför dom gjorde det. Min journal och även remissen var tydlig med vad jag har för problem, vilka Alvik tydligen har erfarenhet och kunskap om till skillnad från Vällingby.

Nåja, jag har en tid hos psyk-läkaren nästa vecka så jag får ta upp det då.

Jag tror inte att jag orkar med nya människor igen men känner inte att jag har något val, för jag kan inte fortsätta här ute. Fast läkaren är bra och i alla fall måttligt intresserad av vad jag har att säga.

Fast man kanske borde strunta i psyk helt.

Känner mig inte välkommen där.

Och det finns inget som dom kan hjälpa mig med.

Jag är som en groda utan ben, både hopplös och deprimerad.