Mående

Jag mår ganska bra och jag vill dö, förstår inte riktigt hur det hänger ihop

Känner mig…ja du, jag vet faktiskt inte.

Kanske blir det bättre med lite sömn eller nått, det är ingenting som funkar och det är inte mycket jag orkar heller.

Sover för lite och för dåligt och väldigt oregelbundet, samma med maten.

Pillerna tar jag inte som jag ska och de vanliga värktabletterna är kanske lite för många.

Lägenheten ser ut som en soptipp, skitig disk och tvätt dräller lite var stans.

Den mesta tiden orkar jag inte göra något och resten av tiden bryr jag mig inte. Det enda som funkat den senaste vecka är det sociala, för ovanlighetens skull. Kanske är det för att jag då tvingas koncentrera mig på en sak/person, för när jag är själv drunknar jag i allt som inte blir gjort, borde göras och skuld över att jag inte orkar, det jag ångrar och det jag borde ha gjort för länge sen osv.

Fick göra ett sånt däringa frågetest hos terran idag och svara på en hop följdfrågor, enligt den har jag klinisk depression. Hm, tja, kanske det. Inte för att det spelar någon roll direkt, det förändrar ju inget.

Gruppen gick bra i alla fall, men vi var bara tre första timmen och sen kom en till. Vi ska vara sju. Så det fanns utrymme att prata på och det kändes bra att få lite tid att vänja sig vid situationen.

Det är lite mycket nu, har dessutom ont i nacken och halva huvudet. Inte bra jag behöver den lilla energin jag har till annat än att ha ont. Men min kropp lyssnar i alla fall inte på mig. Dessutom har jag en brutal klåda, hela skinnet kliar som fan och jag vet inte vad det beror på. Kan vara att jag är väldigt torr eller att jag är allergisk mot något men jag har inga utslag eller nått sånt.

Jag passerade systemet på vägen hem och köpte mig en liten flaska punsch, mm den är så god. Jo, jag vet att jag kanske inte skulle dricka men jag bryr mig inte, det smakar ju i alla fall gott.

Det är inga direkta svängningar i humöret just nu, det är liksom parallellt, en linje med jag mår riktigt bra och en jag vill dö. Det tar mer på krafterna att må parallellt än när det svänger, då mår jag i alla fall bara på ett sätt samtidigt.

Det blev en del, i mitt tycke, tjatande hos terran om att jag inte skulle göra något dumt och att jag måste lova att ringa jouren först och så vidare. Inte för att jouren skulle kunna göra något men visst, jag kan väll ringa om det lutar åt det hållet. Inte för att jag tror det men vi får väll se.

Jag är ju seglivad.
Eller snarare totalt inkompetent när det gäller självmord och allt annat med iof. Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen. Patetiskt.


Jag förstår mig inte på mig själv.
Varför är jag som jag är och vad gör jag åt det?
Finns det något att göra? Om man nu inte bara ska hoppa av.

Patetiska jävla frågor…