lördag 29 november 2008

Helt borta

men jag har nog funnit ordet som beskriver mig och har beskrivit mig i flera veckor nu...
Apati.

apati´, känslolöshet, likgiltighet, brist på engagemang och intresse.

Det känns lite som om det inte finns något annat just nu och jag vet inte hur jag ska finna min väg tillbaka. Jag varken orkar eller vill göra något.

"Den uppgivna stressreaktionen att spela död medför ofta svimningskänsla, trötthet, yrsel, muskelsvaghet, låg puls, lågt blodtryck och symtom från magen. Man vill isolera sig, försvinna och begränsa sina sociala kontakter. Till detta kommer trötthetskänslor, nedstämdhet och depression."
(ur forskning och framsteg)

Jag antar att stressreaktionen kom ur att vi ska bearbeta gamla trauman i individterapin + ny grupp + allt annat som borde göras.

Kanske är det för mycket på en gång så jag reagerar på detta sätt?

Det känns konstigt att jag sett just apatin tidigare eller kanske är det bara för att jag nu kommit fram till ett ord att kalla situationen, för det har ju varit så här ett tag nu.

Då kommer frågan, så klart, hur vänder jag på detta?

Kanske har jag kommit lite på vägen i alla fall för jag vill (ibland) göra något men av någon anledning kan jag bara inte. Kroppen vägrar lyda mig, vägrar röra på sig.

Inga kommentarer: