Har mycket katastroftankar nu, har varit så i ett par veckor nu. Som att jag ska tappa nycklarna, som att pappa ska dö eller att jag ska bli skadad eller allvarligt sjuk. Tankarna är så påtagliga så verkliga.
Kämpar med sysselsättningen med, det är jobbigt att vara bland andra och att koncentrera sig så långa stunder. Men jag kan inte göra något annat än att kämpa på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar