Balder kan slänga sig i väggen, mina känslor åker berg och dalbana med en fantastisk hastighet. Från ena sekunden djupaste förvivlan till nästa som tycker att livet är ganska uthärdligt.
Kanske är det så att jag börjar se "åket".
Att jag kan följa det utifrån sett.
Att det är ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar