Sova

Ibland väljer jag att sova för att överleva.
Det är, livet är eller kanske jag är för mycket, för ångestladdat, för deprimerande.
Det är lite sorgligt att tänka på..
Att det ska vara så eller kännas så.
Och jag gillar inte när jag gör så.
Men vad är alternativet?
Ge upp helt?

Det snöar i alla fall, äntligen.

Hm

Det är tydligen lucia idag, det har jag helt missat.
Inte för att det gör något.

Obehagligt

Det går inget bra att finnas.

Närvaro

Att det ska vara så svårt att bara vara närvarande.
Glider så lätt bort.
Har inte velat sätta ordet på det tidigare, det känns så stort då.
Men dissociation är det.
Jag försvinner.
Så mycket tid försvinner.

wow det är den 25

Tja ett litet tag till i alla fall. Långt sen senaste uppdatering.

Vet inte hur jag ska hantera mig själv och min handlingsförlaming.

Känner mer och mer, varför inte bara ge upp och få det överstökat.

Dålig uppdatering

Känns inte så meningsfullt att uppdatera med samma skit bara olika dagar.
Jag existerar men jag har inget liv.
Kämpar för....tja jag vet inte.
Tiden bara går utan att jag gör/vågar göra något.

Det är så tydligt.
Ingentinget.
Mina tillkortakommanden.

Det, mitt liv, är inte meningsfullt.
Har inte varit det på länge.
Någonsin?

Kämpar hårt bara för att få något gjort och lyckas alldeles för sällan.
Gå till MM, matlådan, skriva något eller diska.

Mesta delen av "livet" konsumerar jag.
Mat, chips, glass, choklad mm och tv-serier för att inte känna.
För att inte känna att jag inte har något liv.

Jag producerar inget.
Jag bidrar inte med något.
Jag gör inte världen bättre på ens det minsta lilla sätt.

Jag är en utgift, en kostnad.
Onödig.
Utan värde.

Varför ska samhället försörja mig?
Varför ska vården hjälpa mig?
Dom får inget tillbaka.

Jag har inget existensberättigande.

Illamående

Äcklig.
Trött, så trött på detta förträngande, detta flyktbeteende.
Men jag vågar inte stå still.
Jag vågar inte.